|
Alla texter på hemsidan
är upphovsrättsligt skyddade
och tillhör författaren.
Citera gärna men ange
källan.
|
|
(Utdrag ur
recension i Norrbottens Kuriren)
Det ockuperade landet
| / / Fortfarande i
dag är kärnan för konflikterna i norr att äga eller inte äga. För
samerna är rätten till marken synonymt med framtida förutsättningar
att överleva som etnisk grupp. För andra fjällfolk handlar ägandet
inte minst om upprättelse efter hundratals år av felbehandling och
diskriminering.
I tvisterna står ord mot ord och bakom argumenten trängs heta
känslor. Problematiken är komplex, här finns inga raka lösningar att
leverera. För när sakligt underlag saknas, då svenska lagar och
förordningar bygger på falserier, var hittar man då sanningen?
Det är inga lätta frågor journalisten Svante Isaksson närmar sig i sin
bok När staten stal marken. Genom att nyansera konflikterna i fjällen
har han utforskat en av de allra mörkaste delarna av Sveriges
historia. Här finns bakgrunden till varför Norrlands inland i dag pyr
missnöje och ilska. För det konflikterna i fjällen i grund och botten
gäller är mycket mer än arealer av jord. Det handlar om människovärde.
En stor del av Sveriges samer känner sig maktlösa och förda bakom
ljuset. När det gäller dagens samelagstiftning visar Svante Isaksson
på paralleller till det Sydafrikanska apartheidsystemet. I Sydafrika
skapade vita rasister hemländer där ett visst svart styre tilläts,
under förutsättning att de svarta efterlevde raslagarna. I utbyte mot
lydnad fick hemlandsstammarna vissa privilegier jämfört med den svarta
majoriteten utanför gränserna.
I Sverige är det samebyarna som är motsvarigheten till hemländerna. I
samebyarna tillåts bara de cirka 3.000 renägande samerna leva och ta
del av privilegierna. De andra, cirka 14.000 skogssamer och jaktsamer,
står i dag utanför systemet på grund av att de inte äger några renar.
/ / När staten stal marken är skriven i journalistisk redogörande
ton. Reportagen är exempel på grävande journalistik av hög kvalité.
Svante Isaksson gör sitt bästa för att förklara mycket komplicerade
skeenden på en för läsaren begriplig nivå. Med det lyckas han rätt
bra, när den faktaspäckade texten blir tung svänger det – och
författaren tar till ett mer litterärt grepp. Resultatet har blivit en
viktig bok som kräver hög koncentration av sin läsare.
/ / Genom att jämföra dessa privatpersoners dokument mot
myndigheternas uppgifter visar författaren på nya sanningar. Här förs
historiska, hittills icke på allmänplats publicerade fakta, fram i
ljuset och kunskapsbristerna hos dagens myndigheter och domstolar
avslöjas. För det Sverige som i dag förbereder sig på att ratificera
FN:s ILO-konventionen nr 169, är innehållet i boken av sprängstoff
karaktär. Konventionen behandlar urbefolkningarnas rättigheter, ett
ratificierande kommer innebära att svenska staten tillkännager samerna
äganderätten till sina traditionella marker. Men vilka är då dessa
marker?
De som blir tillsatta av regeringen för att utreda frågan kan tacka
Svante Isaksson på vägen. Hans bok är ett ordentligt smakprov på vad
som väntar dem.
Ida Måwe |
|